Många bra förslag för en flexiblare upphovsrätt, men fortsatt oklart om Wikipedia kan dela bilder på offentlig konst. Det skriver Eric Luth, projektledare på Wikimedia Sverige som representerat föreningen i utredningen om upphovsrättens inskränkningar – vars betänkande i dag lämnades över till justitieministern.
Idag överlämnades betänkandet ”Upphovsrättens inskränkningar” till justitieministern, efter nästan ett och ett halvt års utredning. Som representant för Wikimedia Sverige har jag haft förmånen att vara en av experterna i utredningen.
Wikimedia Sveriges deltagande i expertgruppen har varit en av föreningens mest betydande möjligheter att påverka svensk lagstiftning till förmån för en upphovsrätt som gynnar internetanvändare och främjar spridningen av fri kunskap.
I expertgruppen har vi diskuterat och lämnat förslag kring viktiga frågor som vetenskaplig forskning, parodiundantag, kulturarvets bevarande och nyhetsrapportering – alla avgörande för att främja ett öppet samhälle och ett fritt internet. Betänkandet lämnar många förslag som kommer att öka möjligheterna för kunskapsspridning i allmänhetens intresse.
För Wikimedia Sverige har såklart panoramafriheten varit särskilt viktig, särskilt efter Wikimediadomen som ledde till nedsläckningen av all modern konst på Offentligkonst.se.
Betänkandet föreslår positiva förändringar när det kommer till panoramafriheten, såsom att alla verkstyper permanent placerade på offentlig plats omfattas, och att alla typer av återgivningar tillåts, både digitala och analoga. En viktig seger är också att privatpersoner nu uttryckligen har rätt att sprida fotografier och andra avbildningar utan tillstånd i alla typer av medier, däribland sociala medier. Dessutom klargör författningskommentaren uttryckligen att projektet Offentligkonst.se, eller andra projekt där offentliga konstverk sammanställs och länkas, är tillåtna.
Allt detta är viktiga segrar för föreningen, men det överskuggas av en begränsning som fortfarande är mycket problematisk: Man får inte ”använda en framställning där verket utgör ett centralt motiv, om användningen sker i förvärvssyfte.”
Några viktiga tillägg som gör skadans omfattning mindre är att begränsningen inte tar sikte på vilken typ av verksamhet som bedrivs, utan vilket syfte en användning har. Kommersiella aktörer såväl som ideella kan sprida offentliga konstverk digitalt, så länge man inte har ett förvärvssyfte. Förvärvssyfte utesluter inte heller kommersiell användning. Författningskommentaren tar apropå förvärvssyfte fasta på att spridning för forskning, offentlig utbildning, folkbildning och i redaktionell och journalistisk verksamhet typiskt sett alltid är tillåten. Gränsen för vad som är otillåtet passeras när man använder offentlig konst för att skapa ekonomisk vinning. Kommersiella situationer får uppstå, men syftet får inte vara att skapa ekonomisk vinning – vilket enligt författningskommentaren typiskt innebär att använda verken för reklam.
Wikimedia Sverige och Wikipedia tjänar inga pengar på sitt material. Det är inte därför vi vänder oss emot den här typen av begränsningar, utan på grund av de gråzoner som uppstår. Det är en sak att vilja begränsa användning av skyddade verk i logotyper eller reklam, men varför ska man inte som samhällsmedborgare ha rätt att sammanställa böcker över stadens offentliga konst? Varför ska inte läromedelsförfattare kunna illustrera läroböcker till skolan, oavsett skolans ekonomiska situation?
Dessutom skapar den här typen av formuleringar oerhört mycket merarbete för gränsöverskridande användning. Hur ska en bulgar eller en spanjor förstå vad förvärvssyfte är? Alla nationella egenkonstruktioner tar oerhört mycket extratid för en global och transnationell rörelse som Wikimediarörelsen. Det är onödigt, i synnerhet eftersom trestegsregeln redan tar sikte på omfattande ekonomisk expropriatering.
Inom utredningen har jag och Wikimedia Sverige kämpat hårt för att definitionen av vad förvärvssyfte omfattar ska vara så bred och lättförståelig som möjligt. Dessutom har det varit helt centralt att det är tillåtet för privatpersoner och organisationer att oavsett medium sprida offentlig konst. Av de dåliga lösningar som fanns på bordet framstod för mig den här som den minst dåliga.
Men arbetet slutar inte här. När betänkandet överlämnas är nästa steg en remissrunda, och då kommer vi få möjlighet att som förening förtydliga och fördjupa våra argument och ståndpunkter kring varför detta behöver breddas.