Det här är jag och Strindberg på Dramatens trappa. Bysten (Strindbergs, alltså) är gjord av skulptören Knut Jern. Han dog 1948. Det betyder att den här bilden potentiellt inte är helt kosher upphovsrättsmässigt. Men, låt mig återkomma till det om en liten stund.
2014 stämde BUS (Bildupphovsrätt Sverige) Wikimedia Sverige. Man anser nämligen att vår sajt Offentligkonst.se är ett brott mot upphovsrätten, eftersom det på sajten finns avbildningar av vissa av konstverken. Man kan inte annat än tycka lite synd om de bildkonstnärer vars intressen de säger sig företräda. Med sådana vänner behöver de verkligen inga fiender.
Offentlig konst för tyvärr en anonym tillvaro. Få vet speciellt mycket om den. Den kan vara svår att hitta, eftersom den över tid ofta flyttas omkring. Det tycker vi på Wikimedia Sverige är synd. Själva poängen med offentlig konst är ju att den ska vara just offentlig och tillgänglig. Vi har tagit fasta på den grundtanken och Offentligkonst.se är ett sätt att förverkliga den i den digitala samtiden. Konst är viktigt och berikar människors liv. Det är därför man avsätter offentliga medel för att köpa in och placera konst i vår vardagsmiljö.
Det faktum att man avsätter offentliga medel – dina och mina skattepengar – för inköp av offentlig konst torde rimligtvis vara en garant för att vi också får avnjuta konsten som vi behagar, även vad det gäller avbildning och publicering. Om det nu visar sig att våra skattepengar i själva verket går till någon sorts rent-a-statue-verksamhet, så finns det all anledning att befara att incitamentet att stödja budgetposter för offentlig konst kommer att sjunka betänkligt i framtiden och det gynnar varken bildkonstnärerna eller alla oss andra.
Det är – och har aldrig varit – speciellt lukrativt att vara konstnär. Det finns tyvärr en krass ekonomisk anledning till att föräldrar tenderar att tycka att lille Totte borde bli läkare och advokat, snarare än skulptör eller konstnär. Det är verkligen synd med tanke på hur viktig konst är både för samhället och för enskilda människor. Man kan tycka att samhällsviktiga värv alltid borde belönas bättre ekonomiskt, men tyvärr är det sällan så. Fråga vilken sjuksköterska som helst, så kan hon berätta mer om det.
Ett effektivt sätt att förbättra just bildkonstnärernas möjligheter att försörja sig är att se till att fler människor vet om att de finns, känner till deras arbete och ges möjlighet att förälska sig i det. Ingen konstnär säljer konst osedd. Trots detta väljer alltså BUS, som är självutnämnda hygglon i relation till bildkonstnärerna, att ta till släggan mot ett ickekommersiellt initiativ vars enda syfte är att engagera frivilliga krafter i det ädla arbetet att skapa en en större kontaktyta mellan konst och allmänhet. Det är onekligen svårt att se hur det gynnar de enskilda upphovsmännen. Det är däremot väldigt enkelt att se hur det gynnar BUS vars hela affärsidé de facto går ut på att kräva betalt om och om igen för andras arbete.
Konstnärer ska självklart få betalt och det får de också när kommuner, landsting och statliga institutioner köper in konstverken. Frågan handlar inte om huruvida de alls ska få betalt eller hur mycket, utan om hur många gånger de ska få betalt för samma sak. Det finns många grupper som med all rätt kräver högre ersättning för utfört arbete, men det är faktiskt bara upphovsrättsinnehavare som kan stödja sig på en lag som ger dem rätt att kräva betalt gång på gång på gång för en och samma arbetsinsats. Och inte bara det. Enligt upphovsrätten ska får de betalt i hela 70 år efter sin död. Fundera på det nästa gång någon dånar för att sjuksköterskor strejkar för några kronor extra i månaden.
Högsta domstolen har nu utan någon större omtanke om upphovsmännens verklighet eller vidare konsekvensanalys för samhället i stort valt att gå på BUS linje. Det är ett otidsenligt beslut, som bottnar i att man lever i tron om att Internet inte har hänt, eller åtminstone i tron om att Internet inte har förändrat världen och upphovsrättens villkor i grunden. Belsutet går dessutom stick i stäv med de tolkningar som Europadomstolen förordar i den här typen av mål. Medan Europadomstolen förordar ändamålsenliga tolkningar rotade i den faktiska verkligheten är Högsta domstolen på spaning efter den tid som flytt.
Högsta domstolen vill inte säga något om vilka konsekvenser deras beslut kan få. Det är i sig märkligt eftersom det ligger i sakens natur att Högsta domstolens beslut ger skapar ringar på vattnet genom hela rättsväsendet. Det känns mer än lovligt ansvarslöst att inte kosta på sig en rudimentär konsekvensanalys. Det är sådant som leder till den nu rådande och paradoxala situationen där det är fullt lagligt att ta en bild och sälja den i form av pappersvykort för egen vinning och utan att ersätta upphovsmannen, medan det samtidigt är olagligt att dela med sig av samma bild gratis på nätet.
I brist på konsekvensanalys från HD, så kommer vi nu att gå igenom beslutet i detalj tillsammans med vår advokat och juridisk expertis hos Wikimedia Foundation under de kommande veckorna. Därefter kommer vi att fatta beslut om huruvida Offentligkonst.se ska klippa länken till Wikimedia Commons, Wikipedias bilddatabas där bilderna finns. Rent konkret behöver inget göras förrän Tingsrätten fått beslutet bollat tillbaka till sig och avlagt dom, vilket av allt att döma kommer att ta minst ett halvår. Under tiden ska vi ägna oss åt opinionsarbete. Panoramafriheten är väl värd att kämpa för.
HD:s beslut kan få allvarliga konsekvenser i en tid då alla har en smart telefon med utmärkt kamera och enkla delningsmöjligheter i fickan. Nu får du inte längre ta en selfie med den fantastiska och på initiativ av Marie-Louise Ekman uppförda statyn av Margaretha Krook utanför Dramaten och dela den på Twitter. Du får inte heller fotografera dina kompisar på Götaplatsen med Carl Milles magnifika Poseidonstaty i bakgrunden och lägga upp bilden på Facebook. Om du nu ändå skulle drista dig att göra något av detta, så har du potentiellt brutit mot upphovsrättslagen och kan lagföras.
Beslutet kommer dock inte bara att påverka de som aktivt väljer att fotografera offentlig konst. Det faktum att vi i Sverige är lyckligt lottade och har mycket konst i det offentliga rummet gör att det på vissa platser efter Högsta domstolens beslut i princip är helt omöjligt att alls ta några bilder utan att den offentliga konsten slinker med på ett hörn. På dessa platser innebär beslutet i praktiken ett fotograferingsförbud om man har för avsikt att dela sina bilder digitalt. Det är en omöjlig ordning, som vi måste komma bort från.
BUS, å sin sida, påstår att de bara är intresserade av att stoppa kommersiella aktörer och inte tänker ge sig efter privatpersoner som instagramar selfies med offentlig konst i bakgrunden. Det är också märkligt, eftersom Wikimedia Sverige inte är en kommersiell aktör, utan en ideell allmännyttig förening. De har alltså redan brutit sitt eget löfte. Något annat vore något av ett trendbrott vad det gäller den här typen av upphovsrättsmål. Man börjar med större aktörer och arbetar sig sedan vidare ner i leden. Vilket för mig tillbaka till den där bilden av Strindberg och jag på Dramatens trappa.
Juryn har visserligen inte sagt något om huruvida man får ta med sig hunden in i himlen än, men det råder ingen tvekan om att upphovsrätten glatt följer med till livet efter detta. Skulptören Knut Jern dog 1948. Det betyder att det är två år kvar på hans upphovsrätt. Exakt hur Knut tänker spendera pengarna om BUS väljer att gå efter just den här enskilda individen vet jag inte, men jag gissar att deras huvudfokus inte är Knut Jern utan de 20% av den ekonomiska kakan som tillfaller dem om de lyckas krama pengar ur någon, i det här fallet mig.
Ju mer jag tänker på alltihop, desto mer övertygad blir jag om att gårdagens mest initierade kommentar om hela debaklet kom från Wikimedia Sveriges 14-årige praoelev, Esias: ”Men, offentlig konst tillhör väl alla?” Ja, exakt så borde det sannerligen vara.
Anna Troberg
Verksamhetschef
Wikimedia Sverige
Matnyttiga länkar:
Wikimedia Sveriges pressmeddelande om HD:s beslut.
Wikimedia Foundations kommentar.
The Guardian: ”Wikimedias free photo database of artwork violates copyright court rules.”
DN: ”Brottsligt att sprida bilder av offentlig konst på nätet.”
EXP: ”Alla förlorar på tvisten om offentlig konst.”
SvD: ”Vi får allt mer bisarra inskränkningar i rätten att fota.”
SVT: ”Brottsligt att sprida bilder av offentlig konst på nätet.”
IDG: ”Att sprida bilder på offentlig konst är upphovsrättsbrott.”
NyTeknik: ”HD ger konstnärer rätt mot Wikimedia.”
Kamera & Bild: ”HD: Olagligt att avbilda offentlig konst och sprida på nätet.”
The Local: ”Wikimedia breaks copyright with pics of public art.”
Omni: ”HD går på BUS linje.”
Hittar du fler länkar, så släng in dem i en kommentar. Tack på förhand!
1 tanke om “Strindberg och jag har ett otillbörligt upphovsrättsligt förhållande”
Comments are closed.