Det har varit tre veckor. Eller kanske mer exakt 15 dagar. För att vara helt specifik har det varit 120 timmar. Som har rusat förbi. Jag är än inte helt säker på om jag hängt med i svängarna. En sak vet jag dock säkert. Att jag med ett ryck vaknat upp dessa 15 morgnar, glatt vetandes om att jag ska cykla över den vackra utsikten på Västerbron, i hemlighet tävlandes med de andra cyklisterna, för att till slut komma till kontoret på Hornsgatan och påbörja ännu en spännande dag.
Jag är fortfarande lite obekväm med att kalla det praktik och titulera mig själv praktikant. Jag får en bild av en liten förvirrad ungdom som ska försöka förstå sig på detta så kallade arbetsliv genom en nyttig praktik. Som mest innebär kaffekokande och klippa & klistra. Samt ibland kanske att ta ansvar för kopieringsmaskin och ett och annat email som ska dikteras. Eller kanske inte ens dikteras, utan skrivas medan ens överhuvud dikterar det för en. Så tänker jag mig en praktikant.
Så praktikanttiteln har suttit på mig tämligen obekvämt. Jag vill snarare använda internship och intern (fast då inte intern med svenskt språkbruk som ju blir tämligen suspekt) som för mig klingar långt bättre än detta ordet praktikant. Så vad har då mina praktikantuppgifter varit och vad har jag under dessa tre veckor förhoppningsvis kunnat tillföra WMSE kontoret?
Variationen av uppgifterna har varit rik. Vilket har varit mig en enorm glädje och frihet. Jag har, vilket kanske ska nämnas för att ge en förståelse för hur praktiken varit strukturerad, varit oerhört fri i mitt praktikantskap. Jan sa att hans förväntning på mig var att ha roligt. Vilket jag upplever att jag efter dessa tre veckor bibehållit tämligen bra. Alltså glädjen. Så där får jag nog ticka boxen om att jag hållit vad jag förväntats uppfylla, nu efter halva min tid.
Just precis nu sitter jag på väg hem ifrån ett möte med en möjlig samarbetspartner för Wikipedia Educational Program. Vi har diskuterat Wikipedia-vänlig skola, pedagogik, framtidens utbildning och mycket därtill. En stor inspiration var detta möte och jag är oerhört tacksam att jag fick förmånen att följa med.
Varje dag efter min praktik brukar jag få nypa mig lite lätt i armen. Att det finns en sådan här arbetsplats. Där idéer uppskattas, frihet blir given och inspirationen haglar. Förra fredagen stod jag glatt och dansade lite lätt framför datorn lyssnandes på en radiokanal full av gamla dängor. Emellan varje låt berättade dock radioprataren om vilken glädje vi nu skulle känna när det var helg. Helg då vi skulle slippa jobb. Men så kände ju inte jag. Så jag skrev ett mejl till denna radiopratare, där jag berättade om att inte alla kanske kände just så och att det väl ändå måste vara önskvärt att leta tills man finner en plats där man trivs? Samt att detta kanske berodde på att han 1. Inte direkt kände att jobbet var supertoppen själv, eller/och 2. Att han hade en tanke om att hans lyssnare inte kände denna supertoppenhet heller.
Han skrev tillbaka och berättade att han ville vara med sin familj och därför såg fram emot helg, vilket jag gladeligen köper. Dock väljer jag nog i fortsättningen en annan kanal med mindre prat om helgen och hur jäkla skönt det ska bli och mer fokus på musik som piggar upp mig på WMSE kontoret, där jag trivs. I efterhand kanske det var lite väl kaxigt. Vilket min lågstadielärare berättade för mig att jag var. Jag antar att det fortfarande håller i sig.
Vad kan jag då på dessa få 120 timmar ha bidragit med? Ja, det är lite oklart. Svårt att säga sådär direkt. Min stora förhoppning är ju såklart att ha bidragit med något. Något litet. Som vi alla människor önskar bidraga och påverka varandra, för att vara speciella och unika. Så jag hoppas, hoppas att jag bidragit, hoppas att min glädje över dessa tre veckor har synts, inte bara genom en glad uppsyn, utan genom produktivitet och nyfikenhet på WMSE och WM samt WP i stort. För jag visste ju ingenting.
Vilken novis jag var förstod jag nog inte förrän ungefär nu. Att jag spelar med de stora grabbarna, leker i en hög liga, där jag själv inte ens provat att sparka på bollen. Så det är en kraschkurs i allt som har med WP och WM att göra. Jag försöker idogt att ta in, lyssna, samla information och förstå, allt vill jag lära mig för att kunna bli mitt allra bästa jag på dessa veckor på WMSE. Om jag lyckas är inte upp till mig att bedöma men jag har nog en växel kvar att lägga i, vilket är planen för nästkommande tre veckor.
Så, detta vad jag bidragit med rent konkret, det är nog mest synligt genom Wiki Loves Monuments tävlingen. På ett idéplan även förhoppningsvis till Wikipedia Educational Program. Men att rabbla specifika uppgifter bereder inte mig någon speciell stimulans och jag tror inte att det gör dig som läsare speciellt mycket klokare heller. Jag erbjuder dig dock möjligheten att mejla en förfrågan, om en specifik lista med uppgifter är att önska 😉
Jag har gjort vad jag kunnat, försökt mitt bästa och kämpat för att lära mig Linux, WordPress, HTML koder, WP redigering, Scribus och mycket därtill. Lärt mig mycket, det har jag gjort, vilket alltid verkar få min hjärna att studsa av glädje. Om man nu kan tänka så, att man inte är sin hjärna, vilket jag ju faktiskt är. Men nej, nu ska vi inte gå ner oss i denna diskussion, jag kände direkt att det var på väg in på ett sidospår som kunde slutat sent omsider. Nej nu är det dags att tänka på refrängen, och avsluta detta lilla inlägg. Det vill jag avsluta med ett Tack.
Tack Jan. Tack Holger. Tack Axel. Tack Jakob. Tack Lennart. Tack John. Tack alla ni som var så inbjudande på min första Wiki-pub. Tack alla som jag glömt tacka vid namn men som under dessa tre veckor inspirerat, varit tålmodiga, förklarat och visat allt det jag inte förstått och kanske fortfarande inte riktigt hänger med i.
Tack för att Ni alla gör min tid här till en fröjd.
/ Sophie.
p.s. Förfrågningar om specifik lista på uppgifter som har avklarats under dessa 120 första timmar kan skickas till; sophie.osterberg@wikimedia.se (andra, lite roligare frågor, är självklart också högst välkommet 🙂 d.s.