Det är aldrig roligt att stå med ena benet i tidningsvärlden och det andra på internet. För när man trillar ner på staketet däremellan slår man sig gärna på ett särdeles obekvämt sätt. Det upplever just nu Mats Glaad i en krönika på Computer Sweden under titeln “Jag är alldeles för snabb att svälja soppan på nätet” (symptomatiskt nog finns den inte på nätet). Hans lojalitet med tidningsvärlden får honom att blunda för att det fanns skvallertidningar, anonyma insändare, kritiska påhopp som man inte kunde försvara sig mot, och faktafel ibland många hundra år före internet. Hans passion för internet får honom samtidigt att salivera över alla nya häftiga saker som att dela bilder, slå upp i uppslagsverk, och läsa recensioner – saker som också funnits i många hundra år.
På Wikipedia säger vi ibland “källa behövs” för att sedan kunna presentera källorna för läsarna. Om Mats Glaad hade presenterat några källor hade det varit enklare att motbevisa hans påståenden om att allt på internet är fel. Som det är nu hade Glaads artikel raderats från Wikipedia med hänvisning till att den bygger på egen forskning och saknar källhänvisningar och därtill innehåller onödigt mycket upprepningar.
Men en poäng vill vi i alla fall bemöta, nämligen den om att de “tillförlitliga, källkritiserade, faktakollade och kvalitetssäkrade medier[na]” skulle bli värdelösa när det finns så mycket skräp på nätet. Det är som att säga att Encyclopaedia Britannica blir sämre av att stå i samma bibliotek som böckerna av Camilla Läckberg. Folk fattar att olika material har olika sanningshalt. Och gör de inte det, så får vi utbilda dem. Som av en händelse är det sånt moderna lärare håller på med. Det hjälper inte dem att gnälla. Som Albert Einstein troligen aldrig sa: “Förbanna inte mörkret, tänd ett ljus.” Det var vår fromma förhoppning att det var sånt Computer Sweden var till för.
[Smärre redigering, samma dag.]