Unescos rekommendation om öppen vetenskap

I slutet av 2021 godkände Unescos generalförsamling en ny rekommendation om öppen vetenskap. Alla medlemsländer enades om en slutgiltig version, som för första gången ger en officiell definition av vad öppen vetenskap är, och som kräver rättsliga och politiska förändringar till förmån för öppen vetenskap. Eftersom en rekommendation är Unescos starkaste policyverktyg, ”avsett att påverka utvecklingen av nationella lagar och praxis”, är detta viktiga nyheter för hela forskarsamhället.

Grundpelarna för öppen vetenskap enligt Unescos rekommendation om öppen vetenskap.
Bild: Unesco. CC BY-SA 3.0. Via Wikimedia Commons.

Rekommendationen ger oss både ramverk och principer för öppen vetenskap. Den syftar till att bygga en gemensam förståelse för ämnet, och kräver att offentligt finansierad forskning anpassas till principerna: transparens, granskning, kritik och reproducerbarhet; lika möjligheter; ansvar, respekt och ansvarsskyldighet; samarbete, delaktighet och inkludering; flexibilitet och hållbarhet.

Den efterfrågar mer dialog mellan offentlig och privat sektor, och att nya innovativa medel och metoder utvecklas för öppen vetenskap. Slutligen betonar rekommendationen vikten av medborgarvetenskap och crowdsourcing, och behovet av samarbete mellan olika typer av aktörer – nationellt och internationellt.

Samverkan mellan organisationer i Sverige

I Sverige diskuteras rekommendationen för närvarande bland olika intressenter. För några veckor sedan bjöds Wikimedia Sverige in av Svenska Unescorådet och Vetenskap och allmänhet till ett rundabordssamtal på ämnet. Förutom Wikimedia Sverige deltog ett antal andra organisationer och institutioner, som Sveriges Universitets- och Högskoleråd, Vetenskapsrådet, Utbildningsdepartementet och Kungliga Biblioteket – många av dem som kommer att ha det största ansvaret för att rekommendationerna implementeras..

Dessa intressenter delade med sig av viktiga tankar och reflektioner. Bland de perspektiv som togs upp nämndes att rekommendationen kommer att vara ett viktigt instrument i arbetet med att förändra både policy och lag. Att det behövs en nationell politik. Att de förändringar som krävs kommer bli dyra, och att det behövs mer resurser. Att de nuvarande meritsystemen inom akademin kommer att vara svåra och krångliga att anpassa till öppen vetenskap (hur kommer till exempel öppen vetenskap att fungera på konstskolor?).

Många av deltagarna var överens om att två år av pandemi och drygt två månader av den ryska invasionen av Ukraina har ökat hastigheten med vilken världsledare såväl som nationella ledare arbetar med dessa frågor.

Wikimedia Sveriges ingångar till rekommendationen

Wikimedia Sverige lyfte särskilt fram paragraferna i rekommendationen om samskapande, kreativitet och medborgarforskning. Rekommendationen framhåller att akademin behöver arbeta med samhället i stort, och vi tror att detta öppnar upp för en stor potentiell roll för Wikimediarörelsen. Vi är värdar för en av de största plattformarna för att dela information och kunskap; plattformar som är medskapande och involverar många aktörer från olika delar av samhället. Rörelsen är också internationell och rekommendationen vill öka internationellt samarbete och samskapande.

Ett annat ämne vi lyfte fram var hur rekommendationen om öppen vetenskap knyter an till Unescos rekommendation om OER, det som på svenska brukar kallas öppna lärresurser. De två rekommendationerna kompletterar varandra, bygger på samma principer och berör i hög grad samma individer och organisationer. Vi finner ofta att det är enklare att arbeta med öppen vetenskap än öppna lärresurser, och därför gläds vi åt att rekommendationen om öppen vetenskap också nämner OER. I vårt arbete för öppenhet är det värdefullt att ha flera plattformar att bygga vårt arbete på, vilket de här rekommendationerna tillsammans gör.

Öppen vetenskap i samtal om upphovsrätt

Vi tycker också att rekommendation behöver uppmärksammas i diskussioner kring upphovsrätt. Rekommendationen hänvisar uttryckligen till det internationella ramverket för immateriella rättigheter:

”Också lyfter vikten av befintliga internationella rättsliga ramar, särskilt gällande immateriella rättigheter, inklusive forskares rättigheter till sina vetenskapliga produktioner,

Vidare erkänner att när öppen vetenskap praktiseras är den förankrad i värderingar kring samarbete och delning, bygger på befintliga system för immateriella rättigheter och främjar ett öppet tillvägagångssätt som uppmuntrar användningen av fria licenser, tillför material till det offentliga, och använder, när så är lämpligt, den flexibilitet som finns i systemen för immateriella rättigheter, för att förstärka tillgången till kunskap av alla och envar till vetenskapens och samhällets gagn, och för att främja möjligheter till innovation och deltagande i samskapandet av kunskap”

Dessa två stycken beskriver kärnan i det som gör Wikimediarörelsens arbete möjligt: ​​flexibilitet i det befintliga internationella systemet för immateriella rättigheter som möjliggör tillgång till kunskap och främjar samskapande av kunskap. Om dessa paragrafer skulle erkännas skulle arbetet i Wikimediarörelsen – och andra aktörer som strävar efter att förstärka tillgången till kunskap – bli mycket enklare och mycket mer effektivt. Det skulle möjliggöra exakt den typ av samskapande och medborgarforskning som rekommendationen efterlyser.

Problemet är dock att Unesco har litet inflytande över de internationella upphovsrättsliga ramverken – trots dess centrala roll när det gäller vetenskap, kultur och utbildning. Istället är det WIPO (World Intellectual Property Organization) och WTO (World Trade Organization, Världshandelsorganisationen) som samordnar och leder internationella samtal om upphovsrätt.

Under rundabordssamtalet frågade vi Svenska Unescorådet om de hade samverkat kring WIPO, på någon nivå. Det verkar som att Unesco och WIPO knappt samverkar alls. Det är synd, med tanke på det starka stödet för rekommendationen från samtliga medlemsländer i Unescos generalförsamling, och den betydelse implementeringen skulle kunna ha för kunskapsspridningen om den blev en del av internationell upphovsrättslagstiftning.

WIPO:s arbete med upphovsrätt har varit låst i ett antal år. Medlemsländerna skulle kunna dra nytta av Unescos rekommendationer för att främja detta arbete, särskilt när det gäller begränsningar och undantag från upphovsrätten.