Målet med upphovsrättsdirektivet har varit att harmonisera vissa delar av EU-ländernas upphovsrättslagstiftning. Flera delar av direktivet är viktiga för digitaliseringen av kulturarvet. I det här blogginlägget går Eric Luth (Wikimedia Sverige) och Larissa Borck (Sörmlands museum) igenom några av de lagändringar som trädde i kraft 1 januari 2023, genom direktivets implementering i svensk lag.
Blogginlägget är ganska tekniskt, så hör gärna av dig till oss om du vill att vi utvecklar eller förklarar något!
Genomförandet
Upphovsrättsdirektivet väckte mycket uppståndelse i Sverige, när det röstades igenom av Europeiska rådet och EU-parlamentet 2019. I ett land som har varit banbrytande inom internetanvändning och digitalisering möttes de nya närstående rättigheterna för pressutgivare (i folkmun: “länkskatt”) och de nya reglerna om ansvarsfriskrivning för onlineplattformarna (i folkmun: “uppladdningsfilter”) med mycket missnöje. I slutändan var Sverige ett av få EU-länder som röstade nej till direktivet i rådet.
För att försöka mejsla fram ett balanserat lagförslag valde den svenska regeringen att genomföra en omfattande och inkluderande process för implementeringen, alltså när den europeiska lagstiftningen skulle införlivas i den svenska. Ett stort antal aktörer bjöds in till att ge inspel, artikel för artikel. En stor del av aktörerna var dock antingen kollektiva förvaltningsorganisationer (upphovsrättssällskap) eller delningstjänster. För att försöka stärka rösten från civilsamhället och kulturarvssektorn skapade Wikimedia Sverige tillsammans med några partner ett nätverk för kulturarvs- och forskningsinstitutioner, civilsamhälle och organisationer som representerar internetanvändare. Det visade sig vara viktigt för att bidra till mer gemensam kunskap och öka påverkan på lagstiftningen, vilket bland annat resulterade i en stor förbättring av artikel 14 – en banbrytande artikel för kulturarvets digitalisering och spridning (se mer nedan).
Efter implementeringen initierade regeringen en statlig utredning som ska se över alla undantag och inskränkningar i den svenska upphovsrätten, till november 2023.
Text- och datautvinning (TDM)
Det nya undantaget för text- och datautvinning ger helt nya möjligheter, för allmänheten såväl som forsknings- och kulturarvsinstitutioner, att framställa exemplar (såsom reproduktioner och utdrag) för text- och datautvinning. Den svenska implementeringen öppnar också upp för TDM att genomföras på fotografiska bilder, det vill säga bilder som inte uppnår verkshöjd, men som skyddas via en närstående rättighet i svensk upphovsrätt. Implementeringen gör det också klart att kulturarvs- och forskningsinstitutioner som är integrerade delar av andra verksamheter ska kunna göra TDM med stöd i undantagen.
Kulturarvets bevarande
Tidigare öppnade lagstiftningen bara upp för för offentliga arkiv och bibliotek att kopiera verk i sina permanenta samlingar för bevarandeändamål. Med det nya undantaget för kulturarvets bevarande utvidgas det nu till att inkludera alla kulturarvsinstitutioner – som definieras som offentliga bibliotek, museer och arkiv samt institutioner som är dedikerade till det audiovisuella kulturarvet. Det görs klart att undantaget överskrider alla kontrakt som gör något annat gällande. Den uppdaterade paragrafen inkluderar även programvara för datorer som tidigare exkluderades för bevarandeändamål.
Det är dock fortfarande bara nationella och kommunala arkiv samt vissa offentliga och forskningsbibliotek som tillåts att göra kopior på upphovsrättsskyddade verk (utom vad gäller datorprogramvara) av andra skäl (såsom forskningsändamål).
Digitala och gränsöverskridande utbildningsaktiviteter
Avtalslicenser har en stark ställning inom den svenska upphovsrätten, till skillnad från i många andra EU-länder. Systemet ger upphovsrättsällskap en ‘utsträckt’ representation. Sällskapen kan utfärda licenser för verk som inte ingår i deras repertoar och för upphovspersoner som de inte representerar, i vissa sammanhang. De som vill göra verk tillgängliga till allmänheten men vars rättigheter annars kan vara svåra att reda ut kan närma sig upphovsrättssällskapet.
Artikel 5 i direktivet är ett undantag för användning av upphovsrättsskyddat material för utbildningssyften utan tillstånd, och erkänner uttryckligen möjligheten för sådana aktiviteter att äga rum över landsgränser. Den svenska implementeringen täcker både digital och fysisk användning, men det andra stycket klargör att undantaget inte är tillämpligt om det finns en licens lätt tillgänglig på marknaden som tillåter de användningarna. Eftersom den svenska licensmarknaden är välutvecklad lär det vara få fall som täcks av det nya undantaget.
Även om systemet är effektivt för de som har råd är det svårt för aktörer med liten budget att ha råd att få tillgång till och sprida kunskapen. På grund av avtalslicensernas starka ställning kommer en del av undantagen och inskränkningarna i upphovsrättsdirektivet, i synnerhet de som rör utbildning, förmodligen ha liten påverkan i praktiken.
Verk som inte finns i handeln
Den svenska implementeringen öppnar upp för kulturarvsinstitutioner att framställa kopior av verk som inte finns i handeln (utgångna verk) och publicera dem om det inte finns något upphovsrättssällskap som representerar relevanta rättsinnehavare, om materialet har publicerats på en icke-kommersiell webbplats, om det används för icke-kommersiella ändamål och om namnet på potentiella rättsinnehavare anges.
Om ett sådant upphovsrättssällskap finns kan en ny sorts licens för utgångna verk användas. Licensen täcker alla typer av tillgång till och användning av utgångna verk i kulturarvsinstitutionernas samlingar, medan undantaget bara inkluderar publiceringen av verken. I båda styckena klargörs det att rättsinnehavare kan begära en opt-out till att verken publiceras.
Direktivet kräver att kulturarvsinstitutioner som använder sig av undantaget för utgångna verk publicerar information om verken på en plattform som hanteras av Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO). Den svenska regeringen betonar dock att detta inte ska ses som ett krav för publicering eller användning av verken i fråga, utan menar att det inte kan anses vara rimligt att dela information om varje enskilt verk som används eller ska användas på portalen. Vidare menar regeringen att det inte automatiskt borde ligga i kulturarvsinstitutionernas ansvar att uppdatera portalen. I stället borde det göras av ett upphovsrättssällskap.
I förslaget antyder regeringen också att undantaget för utgångna verk även borde gälla för fotografiska bilder, och att ett verk kan ses som utgånget även om det är fysiskt tillgängligt för bibliotekslån. När det kommer till tillräcklig representativitet för upphovsrättssällskapet förändras inte reglerna: organisationen måste representera flera rättsinnehavare och deras verk i kategorin i fråga, och som används i Sverige.
Public domain
Från ett kulturarvsperspektiv är förändringarna som genomförs med implementeringen av artikel 14 en av de stora segrarna.
Svensk upphovsrätt har en särskild närstående rättighet för fotografiska bilder, bilder som till skillnad från fotografiska verk – som täcks av de vanliga upphovsrättsliga villkoren – inte uppnår verkshöjd. Sådana bilder får genom den närstående rättigheten ett skydd i femtio år från att de skapas.
Efter implementeringen har dock ett nytt undantag introducerats till den här närstående rättigheten. Undantaget innebär att denna närstående rättighet inte är tillämplig om det huvudsakliga motivet på bilden är ett verk som inte längre omfattas av upphovsrätt. Detta undantag har en stor potential för digitaliseringen och den digitala spridningen av det svenska kulturarvet, i synnerhet eftersom det har varit ganska vanligt i Sverige att sätta restriktiva Creative Commons-licenser – eller till och med upphovsrättsstämplar – på digitaliserat material av verk vars upphovsrätt har löpt ut.
I lagtexten väljer man också att använda ordet konstverk, till skillnad från bildkonstverk, som föreslogs i direktivet. Den vidare definitionen öppnar upp för bredare och mer inkluderande digitaliseringspraktiker, där konstarter i gråzonen mellan bildkonstverk och konstverk nu definitivt omfattas av undantaget – såsom allmogekonst (som kan inbegripa konsthantverk, inredningsföremål, textil, järnsmide, trähantverk, möbler), textilkonst (såsom gobelänger), hemslöjd, glasblåsning, gamla handskrifter med både text och bild och typografi i stil med frakturstil, samt graveringar, liksom eventuellt äldre texter och manuskript.
Eftersom artikel 14 genomförs som ett undantag till den närstående rättigheten för fotografiska bilder är det dock oklart om även 3D-digitalisering omfattas.
Läs mer
Du kan läsa mer om genomförandet av upphovsrättsdirektivet på Sveriges riksdags hemsida, hos den svenska regeringen eller hos statens medieråd.
Artikeln är en svensk översättning av en artikel ursprungligen publicerad på Europeanas blogg under CC BY-SA. Läs mer här.