Tillbaka från Wikimania i Gdansk

Introduktion

Wikimania är den årliga konferensen för wikipedianer, wikimedianer, forskare, journalister, Jimmy Wales, Wikimedia Foundation och annat löst folk. I år ägde den, som Lars Aronsson skrev tidigare, rum i Gdansk i Polen. (För den som funderar över namnkonflikten Gdansk/Danzig har Liam Wyatt lösningen.) Wikimedia Sverige åkte dit med en delegation på hela 12 personer, och då har vi ändå bara räknat de som kommer från Sverige. Medlemmar från andra länder utgör nästan en handfull, och därtill kommer en grupp svensktalande på en handfull till.

Förberedelser

Det här årets Wikimania började skakigt. Två veckor innan konferensen skulle börja fanns ingen registrering. En vecka innan hade vi inte fått någon bekräftelse på att vi hade någonstans att bo. Till slut visste vi inte ens om konferensen skulle bli av.  Jag har hört från en god källa att Wikimedia Foundation funderade på att gå in och ta över, när saker och ting inte ordnades, men att de till slut beslutade sig att skicka stödtrupper istället. Ett par personer från Wikimedia Sverige hjälpte också till med att få till saker eftersom vi kom dit dagen före konferensen. Sue Gardner, Wikimedia Foundations VD, nämnde i sitt tal att det alltid brukar vara så här: kaos innan och sedan hjälper alla till för att det ska bli något, men flera andra har sagt att det här är det värsta kaoset hittills.

Resan dit

Vi var 8 personer som den 7 juli reste från Stockholm, via Nynäshamn, medelst färja, till Gdansk: jag, Jan Ainali, Lars Aronsson, Kristoffer Mellberg, Einar Spetz, Bengt Oberger, Axel Pettersson och Jon Harald Søby. Resterande svenskar tog sig dit på egen hand – och vi ser fram emot deras berättelser också.
Färjeturen pågick mellan 18.00 och 13.00 påföljande dag. Under resan fick vi veta att Pierogi (knyten med spenat) var den kommande veckans standardmat för alla vegetarianer, att staden Sopot rekommenderades eftersom där var ett ”jävla hålligång”, och att kölvattnet var den vackraste delen av havet – enligt Polferries broschyr.
På vägen till konferenscentret passerade vi en historisk plats, nämligen före detta Leninvarvet, det ställe där Lech Wałęsa och de andra arbetarna startade en strejk 1980 vilket ledde till att Wałęsa senare blev den förste folkvalde presidenten i Polen.

Registrering och bostadsproblem

När vi kom fram till konferenscentret (egentligen en konserthall på en ö i Gdansk) upptäckte 3 av 8 resenärer att de inte var registrerade för att komma in, och att de saknade plats att bo. Vi var inte de enda med det problemet. Som tur var lyckades alla så småningom få platser att bo på och bara de preliminära inträdesbrickorna var något som visade att det över huvud taget varit ett problem med registreringen. Till slut fick de tre ”oregistrerade” också vanliga inträdesbrickor. Själv bodde jag tillsammans med Cormac Lawler, en av dem som startade Wikiversity. Vårt rum var mindre spartanskt än den engelska termen ”dorm” antydde (ungefär ”korridorsboende”). Det var mer som ett halvbra hotell med lakan som byttes varje dag.

WikiSym

De senaste åren har Wikimania föregåtts av en konferens som heter WikiSym – the international symposium of wikis and open collaboration. Det är egentligen en forskar- och teknikerkonferens, men den stöds av bland andra Wikimedia Foundation. Flera svenskar deltog, däribland Martin Hellberg Olsson och Anna Bauer. Jag slank in där som hastigast, och det verkade mycket intressant, men det är ganska dyrt, så jag stannade inte.

Wikimania startar

Efter en dag (när vi som sagt hjälpte till), började äntligen Wikimania. Sammanlagt var det nära 500 deltagare. Traditionsenligt börjar konferensen med att Sue Gardner talar (medan Jimmy Wales avslutningstalar). Hon berättade om vad som har hänt i det stora projektet för att dra upp WMF:s femårsstrategier, och nämnde fem saker som WMF kommer att prioritera. Jag tror inte att många tänker på att WMF är oerhört transparent och påverkbart. Det är inte många organisationer som låter alla, såväl anställda som frivilliga (och till och med de som inte är frivilliga) påverka den framtida riktningen i så hög grad som WMF.
Därefter intog Wikimedia Foundations styrelse scenen. Alldeles innan Wikimania hade de drygt 30 chaptren valt in två ledamöter, Phoebe Ayers (ny) och Arne Klempert (förlängning), vilket betyder att den förre ordföranden Michael Snow nu får mer tid att redigera artiklar igen. Phoebe är en av de få personer som skrivit en bok om Wikipedia: John Broughton, Andrew Lih, Dan Tapscott & Anthony Williams, samt jag själv hör till den lilla skaran. (Under Wikimania fick jag träffa två av dem – John har jag träffat tidigare.)

Konferensen

Själva konferensen bestod av tre dagar med 12-16 föreläsningar per dag, och fyra olika salar. Alla missade alltså en hel del. Själv missade jag nästan allt eftersom jag träffade så mycket folk och hängde i korridorerna eller var på möten med olika personer bland de anställda eller blev intervjuad. Därför kan jag inte säga mycket om de olika föreläsningarna, utan har tänkt att se så mycket jag orkar när de lägger upp filmerna därifrån på Commons.

Men jag har ändå rätt mycket intryck av konferensen: det var varmt, internetuppkopplingen var skakig, luncherna var… polska… och det syntes kända Wikipedia-namn överallt. En del kände man inte igen förrän man fick se användarnamnet. Jag hade till exempel inte träffat Mike tidigare, och det var en rolig bekantskap.
Den första kvällen spelade symfoniorkestern. Det var en speciell händelse som programbladet berättar mer om.
Övrigt om själva konferensen: Det pratades, skrattades och knöts en hel del kontakter. Helt klart värt att vara med på.

Truth in numbers?

Den andra kvällen var det världspremiär för filmen ”Truth in numbers?”, en film som varit på gång sedan 2005 (och som jag i Så fungerar Wikipedia trodde skulle ha premiär 2008). Filmens producenter var där och svarade på frågor om hur de hade följt Jimmy Wales världen runt och intervjuat wikipedianer samt ett par av Wikipedias hårdaste kritiker. En, Andrew Keen, förekom ymnigt och yttrade bland annat de numera klassiska orden: ”Wales’ thinking, if you can call it that […]”. Efteråt berättade producenterna om vad som hände bakom kameran, bland annat att Keen gillade Wikipedia (i eftertexterna kan man se att han tycker att artikeln om honom i Wikipedia är bra), men att han gör det för att han tjänar pengar på det, eftersom varje projekt behöver en antagonist.
Några wikipedianer ogillade dock filmen, bland andra Liam Wyatt, som nyligen varit i Sverige. Han kände sig attackerad av filmen, och tyckte att en hel del av kritiken fick stå oemotsagd. En av de punkter som han och andra reagerade på var att Wikipedias skribenter är amatörer medan journalister och skribenter på andra uppslagsverk är experter. Det här skapar en onödig falsk dikotomi, menade Wyatt. Många som skriver på Wikipedia är experter – faktiskt fler än vad man ofta tror. Och allt som står i tidningar, traditionella uppslagsverk, böcker, eller forskaruppsatser är inte heller sant – trots att de kan vara skrivna av experter.
För min del tror jag att filmen kommer att lyckas med sitt syfte – att starta en större diskussion om Wikipedia. Vi får se om SVT eller TV4 köper in den dokumentären. Alla som har någon auktoritet där får gärna kontakta oss så förmedlar vi kontakten för att kunna visa den.

Bokhylleprojektet

Många av mina möten (som var orsaken att jag inte gick på så många föreläsningar) hade att göra med bokhylleprojektet. Jag skriver just nu nämligen ganska mycket på deras informationsmaterial, till exempel på den här broschyren för universitetsstudenter. Efter att ha varit nere i en svacka när förra projektledaren bara hoppade av utan förvarning, har projektet nu kommit igång ordentligt, och snart kommer en hel radda ”produkter” att levereras. I mina ögon är det här ett bra sätt att samordna alla som ändå håller på att göra informationsmaterial, så jag hoppas att det projektet får fortsätta ett tag till.

Möte med Sue Gardner

Mitt stora minne från den här Wikimania kommer dock att vara mitt möte med Sue Gardner.
I två dagar hade jag försökt att få mer än bara någon halvminut med henne, missat henne, lyckats hamna i andra grejer när hon varit ledig, och så vidare. Med tanke på hur enormt upptagen hon brukar vara hade jag suttit bredvid hennes personliga sekreterare och fått honom att föra in mig i schemat, och ändå misslyckats, eftersom hon stuckit i väg med WMF:s styrelse. Till slut höll jag på att ge upp. Då får jag se henne i samband med Wikichixs fototillfälle och går dit. Sekreteraren säger att det är min tur härnäst. Jag väntar medan hon pratar med folk och hamnar själv i ett samtal, så att hon får vänta på mig, men till slut är alla hinder övervunna. Jag föreslår att vi ska ta något att dricka på hotellet bredvid och hon är på. Vi sitter där och pratar bredvid kanalen vid hotell Grenlowsky (?) från 14.15 till närmare kl 17.30, om Regionarkivet, om Nordiska museet, om kvinnors närvaro på Wikipedia, om Wikimania, om Sue, om mig, om Truth in numbers?, om Wikipedias framtid, om Wikimedia Foundation och mycket annat. Jag har ännu inte gått igenom allt vi pratade om, men det var helt enkelt ett fantastiskt tillfälle.

Senare kom Cary Bass, Wikimedia Foundations frivillig-koordinator, och en hel hög andra, inklusive Sebastian Moleski och Pavel Richter från Wikimedia Deutschland. Vi bestämde oss för att gå ut och äta, så mitt möte med Sue slutade inte förrän strax innan kl 20.00 när Truth in Numbers? skulle börja.

Jimbos tal

Sedan något år har Jimmy Wales en ny inriktning på Wikipedia: han försöker göra mer för att sprida Wikipedia i andra delar av världen. Därför har han börjat göra intervjuer med folk från Afrika och Asien där Wikipedia fortfarande inte är stort, för att se vad orsaken kan vara. Hans tal borde vara uppe på Commons hyggligt snart. Kolla gärna in det.

Resan hem

Vi var bara 7 som åkte tillbaka till Sverige (lite svinn får man räkna med…), men efter fyra dagar i överhetta var det skönt att komma ut på havet. Tills vi satte oss bredvid mistluren…
Sedan blev vi blåsta på en massa pengar av världens mest inkompetenta kypare (vilket kanske gör oss till världens mest inkompetenta matgäster, men vi var faktiskt bara intresserade av att komma därifrån). Och något Sopot blev det inte heller, trots att det sägs vara ett ”jävla hålligång” där.

Nästa Wikimania

Nästa Wikimania äger rum i Haifa, i Israel, om drygt ett år. Israelerna studerade noga vad polackerna hade gjort – och kommer troligen att lyckas bara de gör tvärtom. (Annonseringen av att lägga Wikimania i Haifa kom förresten två veckor innan Ship to Gaza.) Det ser jag fram emot.
Om du har några kommentarer om dina erfarenheter i Gdansk eller vill veta mer om något jag skrivit ovan, får du gärna skriva en kommantar nedan.
(Anmärkning: Mina egna bilder från Wikimania kommer att dröja något, av tekniska skäl.)