Ett besök på Nordiska museet i Stockholm ett måste för den som är intresserad av Sveriges kultur, historia och folkliv. Med sina över 1,5 miljoner föremål, som har samlats in över nästan 150 år (Artur Hazelii första insamlingsresa genomfördes 1872) är det Sveriges största kulturhistoriska museum. Men ett museum är mycket mer än dess föremålssamlingar, såväl de som visas upp för allmänheten som de som är undangömda i magasinen. Under detta ett och ett halvt sekel har hundratals människor med anknytning till Nordiska museet rest land och rike runt, pratat med folket, samlat in föremål och forskat för att kontextualisera dem för kommande generationer.
Från biblioteket till nätet – och världens största fria kunskapsprojekt
Deras intellektuella arv finns dokumenterat i tidskriften Fataburen, vars historia går tillbaka till 1881 då Samfundets för Nordiska museets främjande Meddelanden gavs ut för första gången. Sedan 1931 är Fataburen en årsbok. För att göra informationen om dess historia och innehåll mer tillgänglig har Nordiska museet valt att släppa publikationens metadata fria. Nu har Wikimedia Sverige arbetat tillsammans med museet för att göra det ännu mer användbart genom att inkludera data på Wikimedias plattformar – Wikidata, Wikimedia Commons och Wikisource.
Wikidata, en fri och öppen databas för strukturerade data, innehåller mängder av bibliografiska data, huvudsakligen om vetenskapliga artiklar. Det finns en väl inarbetad praxis kring hur bibliografiska data skall modelleras, varför Nordiska museets data fann en naturlig plats där. Användaren kan nu hitta information om 1733 artiklar ur Fataburen, såsom vilka som skrivit dem och i vilka volym de publicerades. Objekten innehåller även länkar till Nordiska museets del av publiceringsplattformen DiVA, vilket skapar en naturlig ingångspunkt till att lära sig mer om museets resurser.
Eftersom Nordiska museet har skannat artiklarna kunde vi även ladda upp drygt 200 av dem – de med utslocknad upphovsrätt – till Wikimedia Commons och kategorin Fataburen. Filer som ligger där är enkla att komma åt för Wikipedias användare och kan till exempel länkas till från Wikipediaartiklar. Tack vare detta kan de nå en betydligt större målgrupp än bara genom museets egna plattformar. De kan även korrekturläsas på Wikisource.
Wikisource är ett förhållandevis litet projekt med ett stort mål – att göra digitaliserade äldre texter tillgängliga för fler. Inskannade dokument är i grund och botten bilder – de är inte sökbara, texten kan inte kopieras eller tolkas av ett skärmläsarprogram. Maskinläsningsprogram (OCR) finns som kan förvandla bilder till text, men resultatet är aldrig perfekt och måste korrekturläsas av mänskliga ögon. Och det är precis vad Wikisources volontärer gör, spalt för spalt och sida för sida – läs gärna vårt tidigare inlägg eller Wikisources hjälpsidor om du är nyfiken på hur det går till och hur du också kan hjälpa till. Några av Fataburens artiklar har redan lästs igenom och städats upp för att skapa en så behaglig läsupplevelse som möjligt – och fler kommer det bli! Så varför inte ta en paus i dagens bestyr och läsa om Gustaf Retzii etnografiska gärning eller om vad folktron säger om björnens vintersömn?
På Nordiska museet är Wikipedia viktigt
Detta är inte första gången Nordiska museet vänder sig till Wikipedia och dess systerprojekt för att tillgängliggöra de resurser och den kunskap de besitter. Vi har tidigare skrivit om projektet Kulturhistoria som gymnasiearbete där gymnasister får ta en djupdykning i museets bibliotek i arkiv för att utforska ämnen ur Sveriges kulturhistoria – för att sedan dela med sig av sina nyfunna kunskaper på Wikipedia. Det har även anordnats skrivstugor där alla nyfikna kan ta del av museets resurser för att förbättra Wikipedia, och mängder av foton och illustrationer ur museets samlingar har laddats upp på Wikimedia Commons.
Du behöver alltså inte komma till museet – det kan komma till dig, via Wikipedia.