I mitten av mars åkte jag för andra gången till Genève, detta sammelsurium av FN-komplex och kostymnissar.
Det var dags för den fyrtiotredje upplagan av SCCR, den stående kommittén för upphovsrätt och relaterade rättigheter.
Om jag ännu inte har tappat dig som läser, med ord som “kostym” och “relaterade rättigheter”, skulle jag vilja ägna några ord om vad vi diskuterade, och vad kommittén kom fram till.
SCCR är en av kommittéerna inom WIPO, FN-organet för upphovsrätt och andra immateriella rättigheter. Det är ett av de viktigaste forumen på global nivå för att diskutera upphovsrättsfrågor, och från mitt perspektiv hur upphovsrätten ska anpassas till en digital verklighet.
På agendan för denna fyrtiotredje sittning stod bland annat den afrikanska gruppens förslag om en agenda för undantag och inskränkningar i upphovsrätten.
För Wikimediarörelsen är därför undantagen och inskränkningarna centrala.
Nu blev det många tekniska ord till – men undantagen och inskränkningarna i upphovsrätten ger dig som användare, i olika sammanhang och i olika grad, rätt att sprida viss kunskap utan upphovsmannens tillstånd.
För Wikimediarörelsen är därför undantagen och inskränkningarna centrala. Utan panoramafrihet kan man inte fotografera den offentliga miljön. Citaträtten gör att vi kan citera andras verk.
Den afrikanska gruppens förslag går ut på att främja internationellt kunskapsutbyte kring undantag och inskränkningar i upphovsrätten, och att ta fram bra exempellagar, alltså exempel på hur man skulle kunna införliva lagstiftning på nationell nivå.
WIPO har vid några tidigare tillfällen tagit fram sådana exempellagar, som har fått stor spridning. Det är alltså ett effektivt sätt att förbättra lagstiftningen på global nivå (även om internationella fördrag, som Marrakechfördraget, såklart är starkare).
Tidigare har dock både EU och USA varit benhårda motståndare till närapå alla former av internationell koordinering kring undantag och inskränkningar. Den lagliga grunden finns redan, menar man – och hänvisar till exempelvis Bernkonventionen.
Man kan väl tänka sig att många upphovsrättssällskap och andra företrädare för rättighetsinnehavare aktivt har försökt hålla EU och USA i denna position, eftersom undantagens uttryckliga syfte är att skapa en balans mellan användares och upphovsrättspersoners rättigheter. Starkare undantag ger alltså starkare rättigheter för användare, centralt för yttrande- och informationsfriheten.
Starkare undantag ger alltså starkare rättigheter för användare, centralt för yttrande- och informationsfriheten.
Problemet är dock att många av världens länder har ärvt en stelbent, ålderdomlig upphovsrätt från europeiska kolonialmakter, men har knappa resurser för att själva, utan internationell koordinering, förnya och förbättra.
Efter många års arbete och försök från civilsamhället – inklusive A2K Coalition som Wikimedia Sverige är en del av – att få EU och USA att ha en öppnare hållning till diskussioner kring undantag och inskränkningar i upphovsrätten i SCCR var det därför en stor framgång att båda till slut valde att till del gå den afrikanska gruppen till mötes.
Från mitt perspektiv var det också glädjande att denna förflyttning skedde när Sverige höll ordförandeklubban i EU – ett viktigt tecken på en svensk öppenhet i upphovsrättsfrågor, detta land där det mesta annars regleras av avtalslicenser.
I höst kommer ytterligare en upplaga, den fyrtiofjärde, att anordnas, där det här arbetet kommer att tas vidare. Segern är väl inte vunnen – det är sannolikt att EU och USA kommer att fortsätta att motverka de flesta större steg i riktning mot bredare användning av undantag och inskränkningar – men det är ändå ett stort och viktigt steg i rätt riktning.
Från mitt och Wikimedia Sveriges perspektiv är det också viktigt att komma ihåg att även om situationen på många sätt är bättre i EU än i många andra länder, inte minst efter Upphovsrättsdirektivet, finns det mycket att göra när det kommer till undantag och inskränkningar även här.
Fortfarande kan forskare inte dela kopior till andra forskare för text- och datautvinning.
Fortfarande kan man inte sprida fotografier på offentlig konst online.
Och fortfarande låser museer in stora delar av sina samlingar, när upphovsrätten ger tvetydigt stöd till digitalisering och tillgängliggörande av kulturarvet.
Det finns mycket att hämta hem från insikterna i Genève, i det fortsatta arbetet i den statliga utredningen jag representerar Wikimedia Sverige i, om undantag och inskränkningar i upphovsrätten.
