Det här är ett gästinlägg från Anna Höök, wikipedian och tidigare lägerdeltagare.
Whoop, whoop! Efter tågstrul, halkig promenad från t-banan och letning efter gate 3 så var jag äntligen vid pressingången och kunde komma in.
I pressrummet bjöds på mat och fika. Jag drack två koppar kaffe, en kopp te, åt sju kakor och åt sex korvar under dagarna jag var på plats.
Vilken produktion melodifestivalen är! Häftigt! Hela apparaten med allt som ska klaffa och funka perfekt på den direktsända finalen. Hur lång tid tar det för röken att nå fram till artisten? Hur mycket sand behövs? När ska kameraman 3 springa förbi kameraman 2 så att de inte råkar få in varandra i bild? För mig var det svårt att sitta stilla på stolen och fota under
repetitionerna. Det sitter ju liksom i ryggraden att kuta runt och hitta olika vinklar när det ska fotas. Men så var det. Alla skulle sitta stilla under låtarna. Det hjälpte att en stor kamera rörde sig några decimeter ovanför mitt huvud. Jag vågade inte annat än att sitta still.
Att fota mellofinalen innebär många timmars jobb. Räkna med fyra hela arbetsdagar. För mig blev det kanske onödigt besvärligt då det var snökaos, inställda tåg osv och jag pendlade från Strängnäs. På torsdagen pågick repetitionerna hela dagen och då var det bäst fototillfälle på själva uppträdandet då vi satt nära scenen. På fredagen hade jag fått biljett till en bra plats under genrep 1, vilket var det bästa fototillfället på hela showen, förutom själva direktsändningen då. Till direktsändningen på lördagen hade jag ingen biljett, vilket kändes lite trist. Man hade ju velat få lite foton från den “riktiga kvällen”. Mitt tips är att köpa en biljett om man vill och har råd. Annars är man förpassad till pressrummet och det kändes ju rätt meningslöst så jag var hemma den kvällen.
Jag hade behövt en bättre kamera. Man behöver alltid en bättre kamera, men nu hade jag behövt ett mycket bättre objektiv för att få till bättre närbilder på artisterna.
Sedan satt jag hela lördagen och laddade upp foton på Commons. Jag kunde inte låta bli att småredigera lite, så det tog rätt lång tid. Även söndagen blev en dag vid datorn där jag la in mer bilder. Till exempel på Marcus & Martinus som blev tvåa i tävlingen. Det hade jag inte räknat med och jag hade inte lagt in så många foton på dem.
Det är mycket tid då man väntar och jag blev väldigt trött av alla intryck, ljud, möten, stressen i att komma fram, inte missa något, samt det intensiva i att fotografera. Men. Samtidigt var allt det också det roliga. Ja, kanske inte att fastna i trafiken, men det andra. Och alla de stunderna var väldigt många och väldigt roliga!
Hälsningar från en introvert fotograf som behöver sitta på en stubbe en liten stund.
Hjälp gärna till att förbättra bilderna från Melodifestivalen genom att lägga till mer data. Läs på bloggen om nyttan med det och gå till kampanjen i ISA-verktyget och börja redigera. Vill du fotografera något evenemang hjälper vi gärna till med att söka ackreditering, lån av kamerautrustning eller med ersättning för resor.