Liam Wyatt – Wikimedia är ett utmärkt medium för att samla in, tolka, ordna och dela information

Wikimedia Sverige

English version below.

Liam Wyatt – Wikimedia är ett utmärkt medium för att samla in, tolka, ordna och dela information

Wikimania, Globala målen, GLAMwiki och Wikidata

Följande intervju gjordes under Wikimania 2019 i Stockholm, Wikimedia-gemenskapens årliga konferens. De åsikter som uttrycks här nedan är personens egna. Den här konferensen är en plats för att berätta sina historier, utbyta idéer och möta nya och gamla vänner.

Wikimania 2019 organiserades av Wikimedia Foundation och arrangerades av Wikimedia Sverige. Den samlade hundratals wikimedianer från hela världen. Årets tema var: Starkare tillsammans: Wikimedia, fri kunskap och de Globala målen. 

Liam Wyatt
Liam Wyatt, användare:Wittylama, världens första Wikipedian in Residence (under 2010, på British Museum), skapare av konceptet GLAMwiki, global kulturell partnerskap-samordnare på Wikimedia Foundation och tidigare manager för GLAMwiki-gemenskapen på Europeana Foundation. Foto: Gitta Wilén CC BY-SA, via Wikimedia Commons.

Liam Wyatt, som är djupt grundad i Wikimedia-rörelsen, tackade ja till att samordna programmet inför Wikimania 2019. Han såg framför sig en konferens med inriktning på planering av projekt som berör de Globala målen. Att gå från att prata om oss själva, med oss ​​själva, om projekt som vi har avslutat året innan, till att prata om hur vi kan använda våra projekt till att lösa problem i framtiden.

Han påbörjade sin volontärroll som koordinator nio månader innan konferensen.

– Jag var medkoordinator för programmet under förra årets Wikimania i Kapstaden. Wikimedia Foundation hade då tagit ett beslut om att de ville ha tre personer för att samordna programmet och en av dem var jag. I år frågade de mig igen, vilket var en ära. 

Den här gången ville Liam ändra på förutsättningarna för programformatet. Han ville visa att han hade lyssnat på en del av kritiken från tidigare år, och han ville att programmet skulle vara aktuellt och lyfta de Globala målen på ett bra sätt.

– I vanliga fall är det en programkommitté bestående av volontärer som utlyser en enda ansökan. Därefter får samtliga som är intresserade av att bidra inom sina ämnesområden söka och lämna in sina förslag. Sedan granskar programkommittén dem alla tillsammans, rangordnar dem, väljer några, väljer bort andra. När detta är gjort behöver de göra jobbet med att schemalägga detta till ett program. En del av kritiken mot denna process är att den har varit för centraliserad och att den får en typ av innehåll, som styrs av programkommittén och deras preferenser. Det här tenderar att ge ett ensidigt urval av presentationer, säger Liam.

Liam tänkte sig formen av ett symposium. Han började med att ändra på inlämningsprocessen, från ett till ett flertal parallella tillfällen, vart och ett med sitt eget fokusområde.

– Jag började med att be folk att lämna in sina förslag på ”utrymmen” som de ville ansvara för, alltså ”spår” eller ”symposium”. Jag behövde välja volontärer som var villiga att samordna dessa olika typer av utrymmen.

Dessa utrymmen skulle sedan vara kuraterade, löpa parallellt och vara oberoende av varandra. Detta gav ett dussin utrymmen, vart och ett med sina egna uppsättningar av volontärkoordinatorer, som sedan bad om inlämning av förslag till sina utrymmen. Varje koordinator fattade sina egna beslut om formatet: diskussionsforum, småprat, stora föredrag eller workshops. Aktiviteterna i dessa utrymmen skulle på något sätt knyta an till de Globala målen: utbildning, hälsa, mångfald, samhällsutveckling, partnerskap och teknologi.

– På det här viset hade vi valt ämnesområden i förväg, gett dem tid och utrymme och bett koordinatorerna att fylla sina rum med fantastiskt material. Det gjorde programmet mycket större och mycket mer komplext. Det hände mycket samtidigt, men det innebar att vi kunde säkerställa mångfalden av röster, stilar, ämnen och deltagare. Det blev inte en ensidig konferens, cirka 250 sessioner genomfördes och cirka 300 personer – en tredjedel av alla deltagare – presenterade.

”Låt oss göra det tillsammans”

Liam Wyatt har erfarenhet av att bygga för partnerskap. I augusti 2009 startade Liam Wyatt wiki-rörelsen GLAM (Galleries, Libraries, Archives and Museums). På konferensen i Canberra i Australien, sammanförde han för första gången kultursektorn och Wikimedia-rörelsen, för en produktiv konversation.

– Förhållandet mellan dessa två grupper hade tidigare varit antagonistiskt eller ambivalent. Undertexten på konferensen var ”Hitta den gemensamma grunden”. Frasen jag använde då och sedan dess om GLAMwiki är ”Vi gör samma sak, för samma människor, av samma anledning, i samma medium. Kanske på olika sätt; men låt oss göra det tillsammans”, säger Liam.

Liam Wyatt har också varit GLAMwiki community manager på Europeana Foundation.

– Jag var Wikimedia-specialist på Europeana, och hjälpte den europeiska kultursektorn att samarbeta med Wikimedia på en metanivå.

Letar efter relationer för öppen kunskap

Den strategiska processen för Wikimedia-rörelsen har ett strategidokument där det står: ”Vi kommer att vara den essentiella infrastrukturen för fri kunskap”. Detta uttalande om den strategiska riktningen förutsätter ett nätverk av organisationer, människor, projekt och aktiviteter.

– Vi kommer att vara nödvändiga, grundläggande och stödjande, men inte de enda. Vi arbetar inte i ett vakuum, vi arbetar i ett ekosystem av organisationer som är mer eller mindre i linje med våra värden och i synk med våra projekt, både i långa och korta relationer. Att anta att vi är ensamma eller att vi kan uppnå våra mål på egen hand är hybris.

Liam tror att relationerna med de välkända organisationer som Wikimedia har långvarigt samarbete med kan fördjupas ytterligare. De gemenskaper som är uppenbara är Creative Commons, Mozilla Foundation och OpenStreetMap. Men det finns även de som inte anser sig vara fria kunskapsorganisationer, som arbetar på sitt sätt för att uppnå sina mål, parallellt med Wikimedia. Liam nämner världsomspännande organisationer som Wikimedia borde arbeta med, till exempel Läkare utan gränser, Ingenjörer utan gränser, Röda korset. Amnesty International, undersökande journalister eller andra slags organisationer som verkar för rättigheter till digital öppenhet.

– En del av dem har politiska agendor, men syftet är detsamma som vårt. Vad Röda korset är för katastrofberedskap och nödhjälp, är vi för kunskap och information – globalt, neutralt och fritt. Vi kan hjälpa till med att uppnå varandras mål. Wikimedia är ett utmärkt medium för att samla in, tolka, ordna och dela information.

Wikidata som ett verktyg för globalt nätverkande

När Liam började att arbeta med kulturinstitutioner fanns inte Wikidata. Det har visats sig vara en användbar partnerskapsmodell, eftersom det inte orsakar några intresse- eller åsiktskonflikter. Wikidata fokuserar på metadata och ger flexibilitet i den redaktionella modellen. De flesta kulturinstitutioner har inte några stora redaktioner som kan skriva böcker eller ta fram vackra högupplösta bilder. 

Kulturinstitutionerna har inte nödvändigtvis några vackra målningar eller kända föremål alls, men de kan ha massor av små bitar av keramik och mynt. Deras värde ligger i metadatan, i databasen, i kunskapen som uppstår i interaktionen mellan föremålen och ämnet.

– Det första som kulturinstitutionerna vill prata om är hur de borde skriva Wikipedia-artikeln om sin organisation och deras berömda föremål. Det är den enklaste typen av relation. Det verkliga akademiska värdet ligger i deras samlingar, i hur förhållandet ser ut mellan hundratals olika objekt och hur det kan berätta historien om en kultur, en plats, ett språk, ett fartyg eller vad än ämnet är, berättar Liam.

Liam anser att Wikidatas främsta värde är som ett verktyg för samarbete mellan organisationer. Institutionerna vinner mycket på att ingå i ett mycket bredare nätverk, där de kan dela sin kunskap, när metadata är sammankopplad och översatt till flera språk.

– Även om ämnena för de svenska kulturinstitutionerna är lokala, är deras mål att vara relevanta för fler än en svensktalande lokal publik. De vill kunna nå resten av världen, till nytta för alla, och Wikimedia kan hjälpa dem att göra det med hjälp av den potential som Wikidata har, säger Liam Wyatt.

 

Relaterade länkar: 

Fler intervjuer gjorda under Wikimania 2019:

In English

 

 

 

The following interview was made during Wikimania 2019 in Stockholm, an annual conference for the Wikimedia community. The opinions expressed below are the person’s own. This conference is a place for telling stories, exchanging ideas and to meet new and old friends. 

Wikimania 2019 was organized by the Wikimedia Foundation and hosted by Wikimedia Sverige. It gathered hundreds of Wikimedians from around the world. The theme this year was: Stronger together: Wikimedia, Free Knowledge and the Sustainable Development Goals.

Liam Wyatt – Wikimedia is an excellent medium for collecting, interpreting, collating and sharing information

Wikimania, the SDGs, GLAMwiki and Wikidata 

Liam WyattLiam Wyatt, user:Wittylama, the world’s first Wikipedian in Residence (during 2010, at the British Museum), the creator of the concept of GLAMwiki, the Global Cultural Partnerships coordinator for the Wikimedia Foundation and the GLAMwiki Community Manager at Europeana Foundation. Photo: Gitta Wilén CC BY-SA.

Being profoundly grounded in the Wikimedia movement, Liam Wyatt took on the role of coordinating the program for Wikimania 2019. He aimed for a conference focused on planning for projects addressing the SDGs. Shifting from talking about ourselves, among ourselves about projects we have already finished last year, to discussions about how we can use our projects to help solve problems in the future. 

He began his volunteer role as the coordinator nine months prior to the conference.

– I was a program co-coordinator last year at Wikimania in Cape Town. Wikimedia Foundation had decided that they wanted three people co-coordinating the program and one of them was me. This year they asked me again, which is an honour.

This time Liam wanted to change the nature of the program format. He wanted to respond to some of the criticism of previous years, to achieve novelty and to represent the theme of the SDGs more accurately.

– Normally, it is a single program committee of volunteers that makes a single call for submissions. Everyone, in their own topics, makes proposals simultaneously to a single submissions process. And then, the program committee reviews all of them collectively, ranks them, selects some, rejects others. After this is done, they have to try to schedule this into a program. Some of the criticism of this process is that it has been too centralised and that it has one style of content, depending on the committee and their preferences. It also tends to select a similar kind of presentation, Liam says.

Liam was aiming for more of a symposium style, starting with reforming the submission process into several parallel events, each with a different focus area.

– I started by asking people to submit their proposals of ‘spaces’ they wanted to run, you could call it ‘tracks’ or ‘symposia’. I needed to be able to select volunteers who wanted to coordinate these different kinds of spaces. 

The spaces would be curated, run in parallel and independently of each other. This resulted in a dozen spaces, each with its own set of volunteer leaders, who simultaneously called for submissions to their space. Each coordinator made their own decisions about the format: discussion forums, small talks, big talks or workshops. Every event in some way relating to the theme of the SDGs – education, health, diversity, community growth, partnerships and technology. 

– This way we had chosen the topic areas in advance, given them a time and a place, and asked them to fill their room with excellent material. It made the program much larger and much more complex. There was a lot happening simultaneously but it meant that we could ensure the diversity of voice, style, topic and participant. It was not just a monolithic conference, about 250 sessions were held and approximately 300 people – one third of all attendees – presented. 

”Let’s do it together”

Liam Wyatt is experienced in building for partnership. In August 2009, he started the GLAM (Galleries, Libraries, Archives and Museums) wiki movement. At the conference in Canberra, Australia, he brought, for the first time, the cultural sector and the Wikimedia movement together, to have a productive conversation. 

– What had happened between these two groups before was antagonistic or ambivalent. The subtitle of the conference was ‘Finding the common ground’. The phrase I used then and ever since about GLAMwiki is ‘We’re doing the same thing, for the same people, for the same reason, in the same medium. Maybe in different ways but let’s do it together’, Liam says.

Liam Wyatt is also the former GLAMwiki Community Manager at Europeana Foundation.

– I was the Wikimedia specialist at the Europeana, helping the European cultural sector to participate with Wikimedia on a meta level.

Looking for open knowledge relationships

The Wikimedia movement strategic process has a strategic direction document which says: “We will be the essential infrastructure of free knowledge”. This strategic direction statement implies a network of organizations, people, projects and activities. 

 – We will be essential, fundamental and supporting, but not the only ones. We do not work in a vacuum, we work in an ecosystem of organizations that are more or less aligned with our values and simultaneous in our projects, in both long and short term relationships. To assume that we are alone or that we can achieve our goals alone is hubris.

Liam believes that the relationships with well-known organizations that Wikimedia has long-term collaborations with, could be even deeper. The communities that are obvious are Creative Commons, Mozilla Foundation and OpenStreetMap. But there are also those who do not consider themselves to be free-knowledge organizations, who are working in their way to achieve their goals, in parallel to Wikimedia. Liam mentions world wide organizations that Wikimedia ought to work with, such as Médecins Sans Frontières, Engineers Without Borders, the Red Cross, Amnesty International, investigating journalists or other kinds of digital open rights advocacy organizations.

– Some of them have political agendas, but the purpose is the same as ours. What the Red Cross is for disaster preparedness and emergency response, we are for knowledge and information – global, neutral and free. We can help achieve each other’s goals. Wikimedia is an excellent medium for collecting, interpreting, collating and sharing information. 

Wikidata as a global networking tool

Wikidata did not exist when Liam began working with cultural institutions. It has shown to be useful as a partnership model, because it does not cause conflicts of interest or point of view. Wikidata is focused on the meta data and is flexible in the editorial model. Most of the cultural institutions do not have huge editorial teams to write books or to create beautiful high resolution images. 

They do not even necessarily have beautiful paintings or any famous objects at all, but they might have lots of little pieces of pottery and coins. Their value is in the metadata, it is in the database, in the knowledge of the interaction between the items and the subject.

– The first thing the cultural institutions want to talk about is how they ought to write the Wikipedia article about their organization and their famous objects. That is the simplest layer of relationship. The true academic value is in their collections, in the relationship of hundreds of different objects to each other and how that tells the story of a culture, a place, a language, a ship or whatever the topic is, Liam says.

Liam believes that Wikidata has it’s great value as a tool for interoperating across organisations. That institutions benefit hugely from connecting to a much wider network, where they can share their knowledge, when the metadata is connected and translated into several languages.

– Even though the topics for the Swedish cultural institutions are local, their goal is to be relevant to more than a Swedish speaking local audience. They want to be able to reach the world for the benefit of all society and Wikimedia can help them do that with the potential of Wikidata, Liam Wyatt says.

 

Related links: 

Interviews done during Wikimania 2019: